fredag, december 09, 2011

I hear the bells...

"Don't tell anyone, but sometimes I wonder if the best thing that could happen to this country is for Christ to be taken out of Christmas - for Advent to be made distinct from all the consumerism of the holidays and for the name of Christ to be invoked in the context of shocking forgiveness, radical hospitality, and logic-defying love."


"Then pealed the bells more loud and deep
God is not dead nor doth he sleep
the wrong shall fail, the right prevail
with peace on earth, good will to man."


Julen alltså, den frustrerar mig. Å ena sidan gillar jag verkligen julen. Jag gillar att det är rött och grönt överallt, snö som glittrar, och ljus så långt ögat når. Jag gillar julkonserter i gamla kyrkor där man sitter och funderar på om man kommer bli tvungen att amputera några tår efteråt för att det är så kallt. Jag gillar att sitta och fundera över vad det egentligen innebär för rika svenskar som jag att Gud blev människa, och till på köpet valde att bli det i en fattig familj som dessutom blev en fattig flyktingfamilj efter hans födelse. Jag gillar att se på Karl-Bertil Jonssons jul och fundera över vem i den historien det egentligen är som stjäl (blev det för revolutionärt där kan du strunta i den meningen). 

Men det finns så himla mycket annat som jag inte gillar. Alla måsten. Att man låser in sig med de som råkar ha samma gener som sig själv, och därigenom exkluderar alla de som är ensamma. Att man lägger så mycket tid och möda på att laga mat och baka hur mycket elände som helst bara för att det ska vara så. För att inte tala om den överdrivna konsumtionen i allmänhet och julklappshetsen i synnerhet. Allt detta man gör bara för att man ska, helt utan att reflektera över om det inte hade funnits ett bättre sätt att fira kungars Kung på.

Å ena sidan är julen både brutalt revolutionerande och så fruktansvärt mysig att man nästan får huvudvärk (att man lyckats kombinera de två sakerna i en och samma högtid tycker jag är ganska stort faktiskt). Å andra sidan blir julen så ofta mest ett stort och självcentrerat stressmoment. Kan vi inte bara ta bort det där sista och göra julen så bra som den skulle kunna vara?


(dock tänker den där delen av mig där min konstiga humor sitter att skinkan för all del kan vara kvar, bara för att det är så himla ironiskt att vi firar en judisk rabbis födelse genom att äta fläskkött)

0 kommentarer: