Dansa

"My most recent faith struggle is not one of intellect. I don't really do that anymore. Sooner or later you just figure out there are some guys who don't believe in God and they can prove He doesn't exist, and some other guys who do believe in God and they can prove that He does exist, and the argument stopped being about God a long time ago and now it's about who is smarter, and honestly I don't care. I don't believe I will ever walk away from God for intellectual reasons. Who knows anything anyway? If I walk away from Him, and please pray that I never do, I will walk away for social reasons, identity reasons, deep emotional reasons, the same reasons that any of us do anything."

- Donald Miller

"Livet är djupast ett gensvar på Guds närvaro."

- Magnus Malm

"Are we making a connection or are we missing each other? Are You loving me or are You breaking me or are those the same thing with You sometimes? Is that Your voice or my voice or are our voices sometimes interchangeable in our unity?"

- Mandy Steward

"I took the stars from my eyes, and then I made a map

and knew that somehow I could find my way back

then I heard your heart beating, you were in the darkness too

so I stayed in the darkness with you"

- Florence + The Machine

Som jag nämnt tidigare är jag inne i en process då min tro genomgår en del förändringar. Man kan säga att jag ifrågasätter allt det där jag aldrig ifrågasatte innan jag blev kristen. Kan tyckas vara en konstig ordning att göra saker i, men sånt är livet - inte riktigt som de lärde vill ha det. Jag kan förstå att när man ser det utifrån ser det ut som att jag har en troskris. Men jag tycker inte det. Tvärtom känns det som att min tro växer. Plötsligt är min Gud så mycket större. Så mycket vildare och farligare - som Aslan, fast mer. Och det jag ifrågasätter och ibland t o m kastar bort är ärligt talat ganska perifera grejer. Jämförelsevis.

Det svåraste i den här processen är att lära mig att följa min längtan. Att inse att det jag vill, det vill jag av en anledning. Och våga utforska det. Svårt som attan, men så otroligt fundamentalt för allt jag någonsin kommer göra med mitt liv. Det låter kanske som vår tids stora klyschor "följ ditt hjärta!", "gör vad du vill!" men nej, det går betydligt djupare än så. Den längtan jag talar om ligger på ett helt annat plan. Att följa den längtan är - börjar jag inse - min enda chans att komma fram till den Gud längtan står till. 

Man ser skillnaden mellan denna längtan och min ytliga vilja på att längtan ofta för mig igenom mörka dalar och taggiga snår. Längtan tvingar mig att konfrontera de delar av min svaghet som står mellan mig och Gud. Längtan manar mig att ta hjälp av de människor som har bra redskap för att göra det. Längtan får mig t o m att se den processen som ett äventyr. 

Ibland får den mig att göra otippade saker. Som att fatta ett medvetet beslut att inte läsa bibeln alls på obestämd framtid. Eller göra mind maps över allt jag inte gillar med Gud (och sen försöka göra en till om varför jag fortfarande dras till Gud och inse att det enda jag kan skriva är en rad ur en lovsång). Eller läsa fruktansvärt ytliga tidningsartiklar bara för att rensa hjärnan från alla djupa tankar om vad som egentligen är poängen med allt och hur Gud funkar. 

Jag börjar älska den här processen mer och mer. Sedan jag insåg att det inte är Gud jag ifrågasätter utan mina egna föreställningar är det nästan svårt att inte bli smått upprymd över allt jag lär mig och utforskar, och vilket äventyr livet är när man låter det vara det. Och jag kan inte låta bli att undra om det här delvis kanske kan vara Guds svar på alla gånger jag bett "lär mig lita på Dig". Hade jag inte haft förvissningen om att Gud leder och att jag är precis där jag ska hade jag aldrig kunnat älska det här. (sensmoralen lyder: be inte Gud att lära dig något om du inte kan tänka dig att låta Honom vända upp och ner på allt)

Just därför blir jag så fruktansvärt frustrerad när människor utgår ifrån att det är så himla jobbigt det här. Som att det är ett problem. Som att man borde tycka synd om mig för att jag hugger av repen som binder mig och springer ut och dansar på en öppen äng. Jovisst, det är kanske synd om mig - på dagen lyser solen och på natten tar stjärnorna över, och ibland råkar jag snubbla och skrapa upp knät lite grann. Men det är mer synd om alla de som aldrig får dansa i det där ljuset, utan bara sitter vid sidan av med sina hela knän och fina formuleringar. 

"Gud är närvarande i det fördolda, och han är god. Jesus går omkring i vårt trånga hus av rädsla och kontrollbehov, och öppnar vänligt men bestämt det ena fönstret efter det andra. Han släpper in en frihetens vind som syresätter oss så vi först känner en lätt yrsel: är han galen? Eller är det vi som varit galna? Så går han fram till dörren, vänder sig leende mot oss och frågar: vill du följa med mig ut i en större värld?"

- Magnus Malm