Imorgon har vi seminarie och till dess ska jag ha kommit på ett sätt att rädda världen (väldigt förenklat och väldigt överdrivet). Problemet är att jag har alldeles för höga krav på mig själv (därav förenklingen och överdriften i förra meningen) samt har nån slags idé om att jag måste hitta på nåt nytt. Jag menar, varje gång jag får en tanke inser jag sekunden efter att nån annan redan gör det där. Typ.
Men så läste jag det här. Halvvägs igenom slog det mig: varför ser jag så på "min tro" men inte mina andra värderingar/åsikter/idéer? Varför ser jag religiösa frågor som frågor där det är ok att inte ha alla svar och där jag faktiskt tycker att det är väldigt sunt att inte vara helt "färdig", men har en himla massa krav på att veta allt, kunna allt, förstå allt och ha en massa banbrytande idéer på alla andra områden?
Extra konstig blir den här inkonsekvensen då jag faktiskt inte tror att Gud gör den uppdelningen mellan olika frågor. Alltså, det finns inte "heliga områden" av livet och "oheliga områden" av livet. Det finns bara livet, och Gud bryr sig om hela det.
Hmm. Dags för nytt tankesätt i vardagen kanske.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar