"Jag behöver dig"

Fredagen den 28 maj 2010 åkte undertecknad tåg. Först från Aneby till Tranås, därifrån vidare till Linköping.

Under den första sträckan satt jag och funderade lite över tillbedjan. Vad är det? Egentligen?

Jag kom fram till följande:

Tillbedjan är behov - i dubbel bemärkelse.

Dels behöver vi tillbe för att kunna leva. Vi är skapta för att tillbe, därför kommer vi alltid att tillbe något, instinktivt. Det är ett behov i oss, och det måste fyllas.

Dels är tillbedjan att behöva. Det man behöver tillber man (ofta). Det man tillber behöver man. Och behöver man det inte från början så gör man sig beroende av det i processen.

Jag tar mig själv som exempel.

1. Jag tillber Gud. Jag behöver tillbe Gud. Det är därför jag lever.

2. Jag behöver Gud. På ett sätt har jag alltid behövt Honom - Hans blod är ju det enda som kan tvätta bort min synd! Ser man det från ett annat håll behövde jag Honom inte alls förrän jag gav mig själv till Honom. Jag var fullt kapabel att leva mitt liv som jag ville. Äta, gå promenader, tvätta håret... Sen kom Han och förstörde det med sin ljuvlighet. Nu kan jag knappt andas utan Honom.

Detta är givetvis ingen färdig teologi. Inte heller är det den enda sanna läran om tillbedjan (det är ett komplext ämne som har många olika sidor - förvånande många). Det är knappt en tanke än. Jag kommer alltså inte att starta något nytt samfund på denna grund. Möjligtvis kanske jag ger det någon sida eller två i den där boken som Emanuel Makhoul har bestämt att jag ska skriva.

Vems tro är det du tror på?

En av alla bloggar jag läser regelbundet är Joyfully At Home. Det är en otroligt skön tjej vid namn Jasmine som driver bloggen. Hon är en amerikansk pastorsdotter som valt att inte gå Collage utan stanna hemma hos sin familj. Hon är fullt övertygad om att hon får en bättre utbildning och blir bättre rustad för vad livet har att erbjuda under sina föräldrars tak än på något Collage Campus. Hon går rakt emot strömmen och följer sin övertygelse. I like.

I alla fall. Satt just och läste lite på denna fantastiska blogg som hon driver och snubblade över ett äldre inlägg som hon skrev i augusti. Hon skriver om vikten av att själv studera Guds Ord och inte bara köpa någon annans färdiga teologi. Så fantastiskt bra. Läs det! Jag blir riktigt taggad på att bara låsa in mig någonstans med en bibel och inte komma ut på ett bra tag.

Samtidigt är det lätt att låta sig nedslås. Bibeln är inte bara lång, den är komplicerad också. Den är skriven av en hel uppsjö av figurer, under olika epoker, i olika situationer - till olika figurer, under olika epoker, i olika situationer. Att studera bibeln själv och komma fram till vad man tror om saker och ting tar tid och energi - mycket. Det kräver en del av en.

But the rewards are greater. Det är i alla fall vad jag har hört, och märkt de få gånger jag faktiskt praktiserat detta. Men det är lätt att glömma. Därför är jag så tacksam till Gud för de reminders jag har i mitt liv. Vänner, lärare, böcker, musik... och bloggar.

Streams of consciousness

Det är vår - nej, sommar - här strax utanför Linköping. Solen skiner, fåglarna kvittrar, karlarna härikring eldar och bygger staket. Snart är det juni. Snart slutar vi. Lämnar det här stället. Lämnar Östergötland helt och hållet. Lämnar vårt älskade Ekängen. Jag har lite ångest över det. Men ännu mer ångest får jag inför tanken på att detta aldrig skulle ta slut... så det är väl lika bra.

Imorgon ska jag skicka en sen ansökan till en folkhögskola. Musik-år. Vi får se hur det blir med den saken. Det skulle vara rätt kul dock. Ett folkhögskoleår som faktiskt är just ett folkhögskoleår. De senaste två åren vet jag inte om de verkligen har varit så som man tänker sig folkhögskola, även om det rent tekniskt är vad de har varit.

Under tiden i Guinea fanns inte jättemycket utrymme för kreativitet. Eller, fel uttryckt. All kreativitet man kunde uppbåda gick till att planera predikningar och sådant. Nu efter att vi kommit hem har jag fått använda min kreativitet så som jag är van. Låt-skrivning. Novell-skrivning. Sånt. Det är skönt. Bra. Att inte behöva skapa något för att man ska "leverera" något, utan bara för att det är så givande att skapa, och för att man möter Gud så uppriktigt i processen. Det är skönt när den enda som ser och har åsikter är Gud. Och av någon anledning brukar Han vara rätt nöjd bara jag är ärlig - vilket inte är något jätteproblem när det bara är Han som lyssnar. Ljuvlighet.

Vi har så lätt att komplicera allt. Men det är ju jätteenkelt! Jesus älskar alla barnen.

Visualiseringar av sanningen

Helt fantastisk video. Finns en till som målar upp berättelsen om den förlorade sonen - dock är sonen utbytt mot en dotter. Den finns här. Den och fler helt galna videos.

Jag brukar vara lite skeptisk mot många animeringar (till låtar) som man hittar på YouTube. Men den här snubben (eller tjejen, jag vet inte så noga) är helt otrolig. Underbart när människor ställer sina gåvor till förfogande för Guds namns ära och Hans rikes utbredande!

Politik, politik, politik...

I höst är det val, ifall någon skulle ha missat det. För min del blir det första gången jag får rösta i ett riksdagsval. Inte illa.

Jag har i många år ansett att de flesta partierna i riksdagen är helt värdelösa. Inte människorna de består av, men partiprogrammen och allt annat skräp som gör dem till Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och allt vad de heter. Ända sedan jag var ungefär fjorton har jag trott att jag skulle rösta på KD när jag blev vuxen. Inte för att KD är så fruktansvärt bra, utan för att det är det parti som är minst dåligt. Trodde jag.

Vad hände? Jo, Alliansen vann det senaste valet. Över en natt övergav KD allt det där som gjorde att det eventuellt skulle vara nästan ok att rösta på dem. Så ända sedan dess har jag trott att det blir till att rösta blankt.

Men på senare tid har jag insett att man kan ju faktiskt rösta på något mindre parti, typ Piratpartiet eller Sjukvårdspartiet. Så igår kväll och idag har jag suttit och läst, läst och läst på Piratpartiets hemsida. Och jag blir mer och mer imponerad (jag har inte ens kommit till upphovsrätts-frågan än). Jag hoppas bara att de har tillräckligt med integritet för att fortsätta stå för samma saker även om de skulle råka få lite makt. Historien har ju bevisat att det är ytterst sällsynt, för att inte säga obefintligt (i politiska sammanhang i synnerhet).

Så här skriver de i alla fall om sig själva:

"När arbetarrörelsen växte fram under tidigt 1900-tal, så trodde det dåvarande etablissemanget att de bildade ett parti för att få löneförhöjning. I själva verket visade det sig att arbetarpolitiska frågor genomsyrade hela samhället på alla nivåer, från medborgarnas vardag till internationella fördrag.

När miljörörelsen kom på 1970-talet med sin politiska gren Miljöpartiet i Sverige på 80-talet, så trodde det dåvarande etablissemanget att de bildade ett parti för att slippa jobba. I själva verket visade det sig att klimatpolitiska frågor genomsyrade hela samhället på alla nivåer, från medborgarnas vardag till internationella fördrag.

När piratrörelsen nu kommit så tror det nuvarande etablissemanget att vi bildat ett parti för att få se på film gratis. I själva verket visar det sig att informationspolitiska frågor genomsyrar hela samhället på alla nivåer, från medborgarnas vardag till internationella fördrag.

Det informationspolitiska perspektivet är här för att stanna."

Nog är vårt samhälle bra på att avfärda Piratpartiet som snåla ungdomar som inte vill betala för sina skivor. Men det bevisar ju bara att man inte brytt sig ett dyft om att ta reda på vad de egentligen står för.

Och nej, jag säger inte att jag kommer att rösta på dem. Jag säger bara att de förtjänar minst tre gånger så många röster som exempelvis Moderaterna och Socialdemokraterna - tillsammans. Inte för att det säger så mycket, men ändå.

Synd

Som jag ser det finns det grundläggande två sätt att se på synd:

1. "Jag får inte synda, får inte synda, FÅR INTE SYNDA!!"

2. "Halleluja, jag SLIPPER synda! Vilken nåd!!"

I don't know about you, but I sure prefer the latter.

"Sverige, Sverige älskade land..."

Nu är vi hemma från Guinea. Galet lärorika veckor. Galet prövande veckor. Och nu är de slut. Jag är sjukligt ofräsch men Gud tycker om mig ändå, som vi brukar säga. Berättar mer någon annan gång. När jag mår lite bättre och inte har annat att göra. Imorgon blir det undervisning om Romarbrevet, i älskade K-holm.