Jahaja. Nyår. Igen. Igen och igen och igen. Jag har aldrig riktigt förstått mig på hela grejen med nyår. Känns mest som att man använder en (egentligen) ganska vardaglig grej som ursäkt för att festa. Och sen när behöver man en ursäkt för det? Ok, min gymnasie-bitterhet tittar fram, I'm terribly sorry. Not.
Men om jag på något sätt ska låta nyårsandan påverka mig på något sätt så väljer jag nog att bäva lite inför insikten att jag verkligen inte vet någonting.
För ett år sedan var det, som ni kanske kan räkna ut, nyårsafton. Jag hade verkligen ingen aning om vad som skulle hända under detta år då. Så mycket så totalt otippat har inträffat. Det får mig att fundera lite - vad vet jag om vem jag är om ett år? Egentligen? Jag har förändrats galet mycket det senaste året. Och samtidigt galet lite. Om ett år - vilka av mina sidor kommer se brutalt annorlunda ut? Vilka kamper kommer jag ha vunnit? Vilka kommer jag ha förlorat? Och på vilka områden kommer jag fortfarande stå kvar och stampa på precis samma punkt som idag?
För att nu dra denna fundering några steg längre..
Den dag jag dör (oavsett om det är imorgon eller om 60 år), vad kommer svaret på ovanstående (och oh, så många fler) frågor vara? Vem kommer jag vara när jag drar mitt sista andetag? Kommer jag ha frid i hjärtat? Eller kommer jag ha ångest? Kommer mina ögon fyllas av en obeskrivlig glädje när jag förbereder mig för att möta min Älskade öga mot öga? Eller kommer jag med hängande, nederlagsvisst huvud komma inför Honom och mötas av orden "Jag har aldrig känt dig. Gå bort ifrån mig!" (Matt 7:23)
Det är lite läskigt att tänka på. Men så fruktansvärt spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar