Att "tro" på Gud..

Läste just ett av min kära Linneas blogginlägg - ett utdrag ur boken God doesn't believe in atheists av Ray Comfort. Av någon anledning kom jag att tänka på en grej.

Oftast när man talar om att "tro på Gud" menar man ju, som ni säkert lagt märke till, att tro att det existerar något/någon som man kallar för "Gud". Vanligtvis har denna någon(/något) skapat universum, regerar i evighet mm.. Av en eller annan anledning har man oftast en tendens att likna denna gud mer vid en man än en kvinna, även om många hävdar att varelsen rent tekniskt är "könlös" och har ungefär lika många kvinnliga som manliga sidor. Denna person, eller "kraft", anses ha outsäglig vishet, kunskap och slutledningsförmåga. Dessutom anses "han" ofta vara allsmäktig. Och god, kärleksfull, underbar, vacker... i alla fall i vår del av världen.

Nåja. Till poängen. Det jag kom att tänka på var i alla fall när min kära ungdomsledare Micke en gång påpekade att man oftast syftar på att tro på Guds existens när man talar om att tro på Gud, men att han själv menar något helt annat. När Mikael Hansson säger att han tror på Gud så menar han inte "jag tror att Gud finns" utan "jag tror på Gud". Han vet att Gud finns. Det behöver han inte "tro" på. Han vet att det är så det ligger till.

För tydlighetens skull kan detta jämföras med undertecknads syn på... tja, du kan nog ta i princip vilken politiker på riksnivå som helst. Men vi kan ta Mona Sahlin, bara för att ha ett namn. Jag vet att Mona Sahlin finns, det är ett faktum som jag har levt med hela mitt liv. Jag är fullt och fast övertygad om hennes existens. Däremot tror jag inte särskilt mycket på henne. Hon har inte mitt förtroende. Jag vet att hon som person är ett faktum, men jag litar inte på henne. Jag är inte övertygad om att hon vet vad som är bäst för mig.

Detta kan ställas i stark kontrast till min tro på Gud. Inte i fråga om existens - du kommer aldrig kunna övertyga mig om att Gud inte finns. Han finns, punkt slut, end of discussion. Så är det bara. Kontrasten kommer när vi går vidare till den där andra punkten - jag tror på Gud. Han har mitt förtroende. Han som person är ett faktum - och jag litar på Honom. Jag är fullt och fast övertygad om att Han vet vad som är bäst för mig. Jag tror på Gud.

Den här tanken har stannat hos mig och satt djupa spår i mitt inre. Den har hjälpt mig att se saker på ett nytt sätt. Hoppas den kan hjälpa dig också ;)