Ibland när man kommer till Gud är Han liksom inte där. Han gömmer sig. Det är precis som om Han inte fanns över huvuvd taget. Ibland kan detta pågå under en längre period - flera veckor eller t o m månader.
Men varför? Varför gör Gud så?
Jag tror att ganska ofta (inte alltid!) så är det så att Gud medvetet gömmer sig för oss. Detta gör Han (naturligtvis) av kärlek till oss. Faktum är att jag tror att Gud ibland gömmer sig bara för att vi ska leta efter Honom. Han vill att vi ska visa att vi verkligen vill ha Honom, att vi faktiskt är beredda att offra lite. Ungefär som när Han sa åt Abraham att offra Isak. Han vill liksom pröva oss, se hur långt vi är beredda att gå för att få Honom.
Gud älskar oss svartsjukt och vill ha hela våra hjärtan för sig själv. Detta kan givetvis framstå som själviskt, och varje gång någon annan än Gud ställer den typen av krav så är det säkerligen det. Och jo, jag antar att det kanske är själviskt på ett sätt även när Gud gör det, men det är ändå en himmelsvid skillnad.
För Gud är GUD. Han är kungars Kung och herrars Herre. Han är Alpha och Omega, Början och Slutet. Han är Allt.
Gud gör inte något för att det är gott, utan något är gott för att Gud gör det. Om Gud inte hade sänt sin Son att dö på ett kors för våra synder och vi därigenom varit utlämnade till evig dom - ja, då hade Gud ändå varit god, nådig, fantastisk, underbar, vacker, värdig och kärleksfull. Gud är den Han är oberoende av oss. Gud är god oberoende om vi håller med om Hans definition av godhet.
Han är den Han är helt enkelt.
Snacka om att glida över till ett helt annat ämne än ursprungstanken... Men men, det är ju sant, och det behöver sägas. Vi har en tendens att ifrågasätta Guds godhet istället för att ifrågasätta vår definition av godhet. På något mysko sätt har vi fått för oss att vi minsann förstår allt och är fullt kapabla att avgöra precis vad som är vettigt eller inte. Vi tror att vi är störst, bäst och vackrast. Men det är vi inte! Vi är intenting!
Och samtidigt är vi skapade till Guds avbild, kronan på Hans verk. Skön paradox, va?
"Låter det som en paradox? Det är det. Välkommen till den kristna tron, en hel livsstil byggd på paradoxer."
-Todd och Jedd Hafer, ur Livet är som en pizza
ps. Citatet handlade egentligen inte om just det här, jag kommer faktiskt inte ihåg vad det handlade om, men det är inte det som är poängen. Hela kristendomen bygger faktiskt på en hel massa sköna paradoxer, som människor som vill förstå allt (dvs. de flesta) oftast hänger upp sig på.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar