Dagens citat

Förlåt mig, men jag blir faktiskt tvungen att fortsätta på ämnet bloggar... Alldeles nyss kom jag ihåg att jag skulle leta rätt på Pelle Poluhas blogg - något jag tänkt göra en längre tid men alltid verkar glömma då jag faktiskt har tillgång till datorn.

Hur som helst så verkar denna Pelles blogg bli en ny klassiker. Jag kan ju bara dela med mig av ett citat, som återfinns i det här inlägget, där han kommenterar en bok (antar jag att det är) av en viss Richard Dawkins:

"Detta är ju inte vidare insiktsfullt. Faktum är att det låter lite som något som Christer Sturmark skulle kunna säga."

Jag vet inte riktigt vem som borde känna sig mest förolämpad - Dawkins eller Sturmark?

Jag har en ny favorit

För ett tag sedan så var redaktionen på min absoluta favorittidning i hela världen - Världen idag - rätt hyfsat intresserad av att rapportera om att hotellkedjan Scandic tagit bort biblarna från sina hotellrum. Under nyhetsbevakningen på detta område kommenterade man att detta fått ett visst utrymme i bloggvärlden, och passade på att nämna två (om jag minns rätt) bloggare som skrivit om detta. En av dessa var Emanuel Karlsten. Så sedan dess så läser jag hans blogg så ofta jag hinner och kommer ihåg det. Jag måste faktiskt säga att det är min nya favorit i bloggvärlden.

Klart värt att besöka när man behöver lite insikt eller ett gott skratt.

(Vanligtvis kommer sig en hel del skratt av diskussionerna i kommentarsfältet....hilarious! Särskilt när ickekristna kommer med sina "nu har jag fått det bevisat att ni är såna trångsynta, ointelligenta och intoleranta varelser ni kristna!" Det är faktiskt riktigt roligt när folk skriver sånt - särskilt när blogginlägget i fråga handlar om sådana livsviktiga frågor som t ex att Emanuel inte gillar Per Gessles musik... HAHA)

How Great Is Our God

En helt underbar lovsång.... Så vacker. Så sann.

Chris Tomlin berättar och sjunger

BarlowGirl

+bön

På ryska

"and I don't regret choosing You.."

Okej, om någon nu har missat det så släpper alltså BarlowGirl sin nya platta snart (24 juli närmare bestämt). Det är alltså mindre än en månad kvar nu... (neeej, jag är inte alls besatt av BG! neeeeeej!)

Hur som helst så släpper de en ny låt varje vecka som de spelar under hela måndagen (inte svensk tid alltså...) tillsammans med de tidigare släppta låtarna, på den här sidan.

Veckans låt heter I Don't Regret och är helt galet bra... Precis som alltid så är texten (som du kan hitta på den här sidan..eller i alla fall så är det ett bra försök att höra vad de sjunger...) mitt i prick och säger verkligen något som så många kristna upplever varje dag. Jag vill inte klaga och säga att det är "sååå svååårt" att vara kristen i dagens samhälle, men sanningen är att det är ganska svårt (det kristna livet går liksom ut på att dö hela tiden, så vad hade du förväntat dig?).

Det här är en sång som handlar om att även om alla runt omkring undrar och kritiserar så tänker jag ändå vända mig till Gud och ge Honom hela mig. Att det är inte alltid så lätt att förklara vad Gud har sagt och uppenbarat i mitt hjärta, men jag tänker lita på det ändå, oavsett vad alla andra säger.

"They're telling me they're concerned for the way I am living
that I'll miss it all - why would I think that God is that trusting?"

"You have shown my ever wondering heart what love is

what on earth is more important than to have all of You"

Drömmar

Drömmar... Drömmar som av glas. Av frostat glas!
Drömmar till tonerna av Vivaldis venetianska prakt.

Drömmar så avlägsna, så dimmiga, så motsägelsefulla.
Så svårt att veta... Så svårt att förstå.

Vilka drömmar är sanna? Vilka är äkta? Vilka är mina? Vilka...

Vad är mitt, i denna den bästa av världar?

What is for me to have?
What is for me to know?
What is for me to understand?

I den bästa av världar är himlen alltid blå, förutom när huset är tyst och stormen vaggar dig till sömns, och överröstar dina tårar.
I den bästa av världar är han alltid där, uppenbar.
I den bästa av världar dör inga barn före de uppnått vuxen ålder.
I den bästa av världar blir musiken aldrig uttröttande, aldrig uttjatad.
I denna den allra bästa av världar...

Wish i knew..wish I knew..
That I would die..that I..
I would love.. I would live..
That I would give you everything.
'Cause you certainly deserve it.

Soli Deo Gloria!

För en tid sedan satt jag och en nära vän på en buss. Vi gör det ganska ofta. Den här gången satt vi dock på samma buss, vilket vi inte alltid gör.

Som vanligt var jag ganska snabb med att gräva fram min fina iPod och trycka in en av hörlurarna i ena örat, och min kära vän gjorde snart anspråk på den andra. Så satt vi alltså där på bussen med systrarna Barlow sjungandes i varsitt öra (för ni trodde väl inte att jag satt på något annat än BarlowGirl?). Vi konstaterade att jag har en seriös BG-period (som antagligen delvis beror på den nya plattan som släpps 24 juli) och jag fick till mitt försvar säga att det som gör att jag älskar denna grupp så innerligt är att de helt enkelt sjugner mitt liv. Deras texter... alltså, ibland undrar jag om de har snott min dagbok (tills jag kommer på att jag inte ens skriver dagbok och de förresten inte kan svenska heller). Det de gör är att de binder samman min längtan, mina besvikelser, innersta tankar och känslor - och gör musik av det (och dessutom kan de preacha!).

Min vän sa då, att hon önskade att hon hade hittat nån sån grupp eller artist också. Hon har liksom bara fastnat för enskilda låtar.

Och visst, jag kan förstå att hon vill ha en sån grupp eller artist. men samtidigt så undrar jag själv om det inte är lite farligt? För då blir ju risken så mycket mer påtaglig att man upphöjer, i det här fallet BarlowGirl, alldeles för högt. Att de blir min gud istället för Gud.

Nej, jag säger som Bach: Soli Deo Gloria! (Gud tillhör äran)

Lauren Barlow preachin!

Tre tjejer som inte kan hålla tyst

Den 24 juli händer något enormt. Då släpps BarlowGirls nya platta. "How Can We Be Silent?" Än är det ett tag kvar...24 juli verkar obehagligt avlägset tycker jag. Än så länge har jag haft den oförtjänta äran att höra två av låtarna på denna skiva - förhoppningsvis lyckas jag hålla mig från att lyssna på några fler... (det blir svårt kan jag lova!)

Dessa två låtar är i sanning helt oslagbara. Och precis som med de flesta andra av deras låtar så handlar det inte om att det är en sån fantastisk melodi eller något sånt (även om det i nästan alla fall är så också), utan det som gör dessa låtar helt oslagbara är texterna. BarlowGirl skriver de bästa låttexterna som finns ute på marknaden, jag lovar!

Jag har (för ganska länge sen) kommit fram till att anledningen att jag gillar dem så mycket är:

1. de sjunger inte bara "bra låtar", de sjunger mitt liv
2. de gör det inte för att uppfylla sin dröm, utan för att de är kallade

Så nu sitter jag här, i otålig väntan på den 24....

"Vad vill DU att jag ska göra?"

Inom en snar framtid inträffar något stort, något livsomvälvande - åtminståne för vissa. Vi andra får nöja oss med att stå bredvid och glädjas med dessa och drömma om den dag vi själva står där mitt i denna enorma känslostorm som varje normal människa drabbas av då man tar studenten. Själv har jag nu bara ett år kvar till den dagen...

Och det är faktiskt riktigt läskigt att tänka på det. Om ett år tar jag studenten. Om ett år "börjar det verkliga livet" (för livet fram tills dess är ju egentligen bara en illusion). För ärligt talat...då måste jag ju börja ta ansvar för mitt eget liv. Då måste jag ju faktiskt göra något - och det mina damer och herrar, det är läskigt. För listan med alternativ är nästintill oändlig - och tänk om jag väljer fel?

Sanningen är ju den att jag kommer att välja fel. Om jag fattar besluten, om jag väljer vägen, om jag gör det jag vill -då kommer det att bli fel. Då går det åt skogen!

För sanningen är den att jag är inte kapabel att fatta bra beslut. Jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel. Jag vet inte vilka drag som är smartast. Jag vet inte vilken utbildning som är bäst för mig. Jag vet inte vad jag ska göra med resten av mitt liv!

Så det verkar som att jag är dömd till ett liv som går åt skogen..? Egentligen inte. I det naturliga är jag väl det, och med tanke på min enorma envishet så är det ganska troligt att det kommer att gå åt skogen.

Men! Nu råkar det vara så att jag känner Någon som vet.. Någon som älskar mig mer än jag någonsin kan fatta. Han vet vad jag ska göra. Om jag bara kan hålla käften och lyssna på vad Han säger, gå dit Han leder, lyda Hans order och lita på Hans omdöme så kommer det att gå helt otroligt bra.

Även om inte jag har en alldeles lysande plan för resten av mitt liv så har Han det. Och den planen är helt fantastisk.

Jag vill inte!

Så...snart är det dags ännu en gång. Det välsignade sommarlovet är i antågande. Sommarlov... Usch! Jag vill inte ha sommarlov! Usch!

Är jag verkligen den enda om inte vill? Förutom de som har en verkligt bra anledning (typ misshandel, alkoholiserade föräldrar...) menar jag. För vad har jag för anledning? Jag vill bara inte ha lov. Lov är tråkiga, händelselösa, onyttiga...och i det här fallet alldeles för varma. Jag vill inte ha lov, jag vill gå i skolan! Jag vill inte ha nåt värdelöst jobb där man tjänar 60 spänn i timmen bara för att man ska det! Jag vill inte ligga i min säng och sova bort alla lediga dagar! Jag vill inte vara helt utlämnad åt min egen lathet...

Nej, tvi vale för sommarlov!