Inom en snar framtid inträffar något stort, något livsomvälvande - åtminståne för vissa. Vi andra får nöja oss med att stå bredvid och glädjas med dessa och drömma om den dag vi själva står där mitt i denna enorma känslostorm som varje normal människa drabbas av då man tar studenten. Själv har jag nu bara ett år kvar till den dagen...
Och det är faktiskt riktigt läskigt att tänka på det. Om ett år tar jag studenten. Om ett år "börjar det verkliga livet" (för livet fram tills dess är ju egentligen bara en illusion). För ärligt talat...då måste jag ju börja ta ansvar för mitt eget liv. Då måste jag ju faktiskt göra något - och det mina damer och herrar, det är läskigt. För listan med alternativ är nästintill oändlig - och tänk om jag väljer fel?
Sanningen är ju den att jag kommer att välja fel. Om jag fattar besluten, om jag väljer vägen, om jag gör det jag vill -då kommer det att bli fel. Då går det åt skogen!
För sanningen är den att jag är inte kapabel att fatta bra beslut. Jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel. Jag vet inte vilka drag som är smartast. Jag vet inte vilken utbildning som är bäst för mig. Jag vet inte vad jag ska göra med resten av mitt liv!
Så det verkar som att jag är dömd till ett liv som går åt skogen..? Egentligen inte. I det naturliga är jag väl det, och med tanke på min enorma envishet så är det ganska troligt att det kommer att gå åt skogen.
Men! Nu råkar det vara så att jag känner Någon som vet.. Någon som älskar mig mer än jag någonsin kan fatta. Han vet vad jag ska göra. Om jag bara kan hålla käften och lyssna på vad Han säger, gå dit Han leder, lyda Hans order och lita på Hans omdöme så kommer det att gå helt otroligt bra.
Även om inte jag har en alldeles lysande plan för resten av mitt liv så har Han det. Och den planen är helt fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar